Vettiga delar men möjligen dåligt limmat? I alla fall så satt förstärkningarna till landställsfästet inte alls fast - lite vitlim och klämma så får vi se.
Rodren måste limmas men det fanns med foliegångjärn. Egentligen är modellen avsedd för en liten förbränningsmotor men med tanke på hur löst klädseln verkar sitta så tror jag inte att det skulle hålla speciellt länge om man inte gjorde en total översyn och fäste samt skyddslackade lite överallt.
Det stod rekommenderat 400-motor och en borstlös Dualsky 400A kommer att provas. Trots att det stod eldrift på hemsidan finns inget i manualen eller byggsatsen som hjälper till att visa hur en konvertering kan gå till.
Fyra långa m3-skruv och ett grövre VP-rör som distans kanske är lösningen?
Vingen limmades ihop på mitten och en servobricka till det mittmonterade ensamma skevroderservot är på plats första kvällen.
Gott om delar men dimensionerade för grövre saker.
2 mm stötstänger och knappast möjligt att montera enligt instruktion utan att fila på delarna för att de ska få plats. Man skulle nog hellre monterat längre ut på armarna och bytt till en klenare stötstång. Det fanns ingen låsning för quick-linken i plast så jag kompletterade med krympslang som för hoppningsvis gör länkaget lite säkrare.
Klubbens nya servotestare är bra till att testa servots mittläge och rodrens utslag innan man monterat in radioutrustningen.
Här ska man "fördärva" klädseln så att limmet ska fästa bättre. Epoxi rekommenderas till allt utom gångjärnen som enligt tysk beskrivning ska ha tjock CA och enligt den engelska varianten ska ha tunnflytande CA. Jag antar att tunt CA lättare kryper in och fäster. Man skulle nog använda CA i stället för epoxi även till rodren då de sitter inpassade så snävt att det är svårt att få något tjockare lim att inte strykas av när man för in rodren. Ett långsamtorkande epoxi rekommenderas så att man kan hinna med att torka bort överflöd med sprit innan det börjar härda - alltså inte Biltemas snabbepoxi som jag använde till detta planet.
Man kan undra var Kineserna hittade skruven med "norsk gänga" ;-) Eller var det en nit med kryss-spår. Även stötstängerna var väldigt överdimensionerade och hade klarat av en 60-kärra. Tyvärr så hade de medföljande bitarna inte räckt fram till den tänkta servoplatsen. Hålen är dimensionerade för de stora standardservon så en ny bricka med mindre hål sattes så att stötstängerna räckte till.
En
positiv sak i byggsatsen var sporrhjulshållaren som inte var beskriven någon
stans i manualen men som verkar gedigen - vi får se om sidordret håller för
påfrestningarna med gräslandningar.
Dag
4 -
Injustering för att få rekommenderade
roderutslag på höjd och sid.
Montering av noskonen.
Fartreglage och test av rotationsriktning.
När man ändå lödade kontakter till fartreglaget så var det lika snabbt att
fixa adapter till klubbens nya Power Analyzer.
100 W med nästan urladdat batteri och 10*6
propeller.
Modellen
kommer säkert att flyga med den kraften men en lite kraftigare motor eller 4
celler är säkert att föredra om man vill ha vertikalprestanda.
Nu har den nya motorn kommit!Lite större än 400-motorn är den - men inte så mycket mera än lite större diameter och 25 gram i vikt.
Att mäta är att veta - är det vissa som säger.
Första provet med en 9*6-propeller visade maxeffekt vid lite drygt halvgas - sedan bröt fartreglaget kraften till motorn.
Byte till 8*4 visade bättre resultat och jämnt pådrag hela vägen upp till maxgas.
Möjligen kan man prova med 8*5 eller en effektivare 8*4 propeller för att få ännu bättre kraft.
Målsättningen är inte att få en överdimensionerad modell utan en som har tillräcklig och "verklighetstrogen" kraft.
Kraften mäter man lätt med dynamometern (fiskevågen) som man fäster i sporrhjulet.
Modellen är inte tänkt att hovra men bör kunna göra vettiga loopar med en dragkraft som överstiger modellens vikt. Nu väntar vi på fint väder och tillgång till en startbana som klarar de små hjulen.